tisdag 5 november 2013

Så trött

Jag är så trött nästan jämt. Jag känner mig utmattad och orkeslös. Är det vintertiden som tar ut sin rätt? Faktum att jag har två barn och tre hundar som tar sitt pris? Har det att göra med att jag var på ett dop i Gävle över helgen och Arvid var i total protest till allt precis hela tiden? Är anledningen att jag inte hinner med att träna eller göra något annat för min egen skull? Kan det vara att jag tar hand om 90 % (kanske är det 85 %, det är lite svårt att avgöra) av hushålls-sysslorna samt jobbar heltid? Måhända beror det på att jag inte trivs på mitt jobb och bara längtar efter helg redan söndag kväll när det är dags att lägga sig? Kanske är det så att jag har någon bristsjukdom eller liknande som jag inte känner till - mamma är ju glutenintolerant och hon märkte inte av något förrän hon var runt 60 år. Jag får nog kolla upp om det är därför jag mår så här.

Jag vet att det förmodligen är en kombination av allt ovan som gör att jag är trött hela tiden. Det jobbiga är att jag måste göra en massa saker. Jag kan inte strunta i det. Jag vill skrika, fly undan allt.

Jag sökte några nya jobb, gick på några intervjuer men det blev inget med det. Jag skulle vilja utbilda mig till lärare och jobba med det istället men jag vet inte om vi har råd att göra så. Dessutom har jag inte riktigt orkat kolla upp hur jag borde gå tillväga för att plugga vidare. Jag känner mig fast och det ger mig panik.

Det värsta är att jag känner mig ensam i det hela. Jag ska försöka prata med maken igen och se om vi kan komma fram till något vettigt. Tidigare gånger har det slutat med att han bara tycker att jag ska bita ihop och jobba för pengarnas skull samt att vi ska dela upp vardags-sysslorna jämnare men det har inte hänt.

Hur tar jag mig vidare????

2 kommentarer:

  1. Sluta gör hushållssysslorna! Ok, nu kanske en viss närstående släkting till dig var mer förändringsbenägen men jag vill ändå framhålla hur mirakulöst sittstrejk kan fungera. Och kanske minska på hundbeståndet om det går?

    80-90% är inte ok. Det är nog väldigt sällan som det är näringsbrist eller liknande, jag vet många kvinnor som beställer D-vitaminer (jag inkluderad) när det egentligen är arbetsbelastningen som måste minska. Och jag hoppas verkligen att du kan få plugga om du vill det- jag har kollat upp det snabbt för en viss närstående släktings räkning och ni med naturvetarprofil kan verkligen få en lärarexamen hyfsat snabbt (och sedan är det ju guldläge med jobb!). Man har råd med mer än man tror eftersom man anpassar sig (kanske 3 feta hundar mot ett och ett halvt års lärarutbildning ;)).

    /Din osentimentala svägerska som råkade halka in här via Fannys blogg. Säg till om du behöver pepp! KRAM

    SvaraRadera
  2. Välkommen, välkommen :).

    Nej, det är inte okej och vi pratar om det flera gånger och jag sittstrejkar en hel del med. Jag är enveten och ger mig inte i första taget kan jag ju säga. Långsamt sker det förändringar och det gör att det finns ljus i tunneln :).

    Hundfarmen är nog lite svårare att beta av tyvärr. Jag tror att det hade varit ekvivalent med att skjuta av en av ungarna, så jag avvaktar där.

    Ja, pluggkaramellen suger jag lite till på. Jag har även pratat med en annan nära släkting till mig om detta och hen tycker att jag kan sälja av lite prylar och på så vis lösgöra pengar. Helt sant. Frågan är bara om jag är helt redo för det mentalt. Det finns flera utbildningar på distans och det var en specifik jag var intresserad av. Vi får se vart det hamnar...

    Tack så otroligt mycket för pepp underbara svägerska!
    KRAM tillbaka!

    SvaraRadera