tisdag 27 augusti 2013

Från förr

Jag tittade på gamla bilder på mig själv under semestern. Jag klädde mig bevisligen i det jag själv ville. Ofta såg jag ut som en clown. Jag hade för korta mysbyxor uppdragna i armhålorna. För stora tshirtar instoppade i dessa för korta mysbyxor. Träskor, väst, pösig stickad tröja - ja, you name it.


Jag insåg då att jag har mycket att tacka mina föräldrar för. Det var först i högstadiet som jag överhuvudtaget började intressera mig för kläder. Smink kom ännu senare.

Jag fick vara jag under hela min uppväxt. Jag var aldrig fel, för jag var ju jag.

Tack mamma och pappa för att ni lät mig vara jag!

onsdag 21 augusti 2013

Utvärdering av mobilförbud

Jag har som sagt satt mig själv på mobilförbud när det är dags att sova. Jag kan meddela att det blev en enorm förändring för min del! Jag orkar gå upp mellan 5:30-6:00 på morgonen och komma iväg till förskola och jobb runt 6:30-7:00. Innan orkade jag inte ens iväg till innan 9:00 vissa morgnar.

Det är helt enkelt för mig att inse att mobilförbudet är här för att stanna! Även om jag inte gillar det för det finns ju så mycket kul att läsa, så sover jag uppenbarligen mycket bättre utan en mobil i närheten (eller surfplatta, eller laptop, ...) och då är det ju inget att bråka om. Även de nätter som jag har sovit förhållandevis dåligt så känner jag mig ändå hyfsat pigg på morgonen, vilket aldrig hände förut.

Mitt tips är att fimpa mobilen när det är dags att sova. Testa i alla fall om det passar dig och om det får dig att sova bättre. Efter en vecka eller så kan du ju göra en kvalitativ bedömning av hur du har känt dig under dagarna och om förändringen var till det bättre. Lycka till!

tisdag 20 augusti 2013

Låt som gör mig glad just nu

För tillfället har jag fastnat för Miley Cyrus senaste låt "can't stop". Jag gillar hur den låter och jag gillar mycket av texten. Visst, hon får droger att framstå som något bra och roligt, vilket jag inte tycker är så smart. Dock lyfter hon många saker som borde vara självklara men tyvärr inte är det. Att man ska få bestämma över sitt eget liv och sin egen kropp. Att alla kroppsformer är fina - inte bara spinkiga modeller. Att man ska få kyssa och ha sex med vem man vill.

Det är många som ogillar Miley Cyrus nu när hon gått ifrån att vara Hannah Montana. Jag har inte ens sett hennes tidigare image så kanske är det därför jag inte förstår uppståndelsen.

Detta med att uppmärksamma människor när de ändrar sin frisyr, klädstil, image etc. är delvis något bra. Om en person byter av tvång (samhälle, kompisar, partner) kan man fånga upp det, så att personen inte far illa. Detta skulle jag kalla att ifrågasätta. Att bara uttala sig grundlöst kring en människas utseende och val skulle jag kalla att döma. Döma klassar jag som enbart något dåligt eftersom det alltid är grundlöst och ofta rätt fördomsfullt.

I Mileys låt sjunger hon bland annat om att alla ska få göra som de själva vill och skit i dem som dömer. Det är ett bra budskap.

Sedan kan man ha sina åsikter kring själva musikvideon. Att mycket där återspeglar patriarkala strukturer och presentation av kvinnor som ögongodis för män etc. Jag nöjer mig dock med att analysera själva låten och lämnar videon till någon annan, alternativt ett annat tillfälle.

fredag 9 augusti 2013

Mobilförbud

Ja, då har det hänt! Jag har fått mobilförbud. Jag visste att den dagen skulle komma men så snart...?
Jag har efter mycket om och men kommit fram till att den största boven i dramat "Jag orkar inte vakna på morgonen och komma iväg till jobbet i vettig tid" är att jag ligger på kvällen och läser bloggar, spelar och kollar på facebook mm långt in på småtimmarna, som ibland går över i stortimmar igen. Jag har märkt att jag inte alls kan somna om jag läser på mobilen och dessutom sover jag riktigt dåligt när jag väl somnar. Det gör att jag är supermegatrött på morgonen och orkar inte vakna ordentligt. Hela dagen blir försenad - jag vaknar sent, vi kommer till förskolan sent, jag kommer till jobbet sent, jag kommer hem från jobbet sent, jag går och lägger mig sent, ...

Nu har jag i och för sig bara testat en dag men jag märker redan enorm förbättring! Jag gick upp INNAN klockan ringde! Visserligen blev jag väckt av Victor då men jag gick upp! Dessutom hade han väckt mig en gång under natten redan och ville bli upplyft ur spjälsängen och sova med mamma i dubbelsängen. Lite välling passade han på att klämma också. Men tillbaka till mig och mitt självberöm ;).

Jag har en teori om varför jag inte kan sova när jag håller på och läser på mobilen, nämligen att hjärnan inte kan komma ner i varv och slappna av. Det finns för mycket att ta in, för mycket att kolla mer på, för mycket att fundera vidare på, för mycket, för mycket! Det går inte att slappna av på samma sätt som när man läser en bok innan man ska lägga sig. Blogg och bok kan tyckas vara snarlika, men hjärnan luras inte. Så fort det är på mobilen så tuffar den på nästan hur länge som helst och om det är en vanlig hederlig bok, så slocknar den direkt. Kan det ha att göra med att mobilen har bakgrundsljus som får kroppen att luras till att hålla sig vaken mer? Dessutom håller man denna ljuskälla närmare ansiktet än när man kollar på tv, vilket kanske är anledningen till att jag kan somna relativt enkelt framför tv:n (dock sover jag sämre när den är på) men inte "framför" mobilen.

Så, på kvällen förvisas mobilen till vardagsrummet där den får ligga och ladda istället för i sovrummet. Då kan jag omöjligen börja läsa något eller spela. Jag får helt enkelt ligga där och tråka mig till sömns. Eller somna bara så där - oftast är jag ju ändå rätt trött på kvällen.

Sedan tror jag det är bra för mig att klippa mobil-navelsträngen lite oftare. Jag måste inte ha den jämt. Jag tror att jag till och med kan må bättre över att inte ha mobilen nära hela tiden. Det blir mindre psykisk press av att hålla sig uppdaterad hela tiden om man avsiktligt tar avstånd från det, i alla fall för mig.

Nu gäller det bara att hålla sig stenhårt till detta! Jag tänkte testa resten av augusti för att se vad det blir för resultat och sedan utvärdera.

torsdag 1 augusti 2013

Dagboksmänniska

Jag har alltid velat vara en person som skriver dagbok regelbundet. Så att jag sedan kan plocka fram buntar med handskrivna blad från förr och minnas allt jag gjort och tänkt.

Det är jag definitivt inte. Har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Det är bara för mig att inse det. Hur gärna jag än vill så tröttnar jag, känner mig tvungen och bunden, vilket obönhörligt leder till att jag struntar i att skriva på ett bra tag. Tills det känns kul igen.

Min blogg är inget undantag. Den kommer se likadan ut som mina påbörjade dagböcker som jag sedan slängde. Jag har tänkt att jag ska radera bloggen. Ta bort alltihop. Men det har inte blivit av och jag har nog inte helt bestämt hur jag ska göra.

Så länge får den dispens. Caesar visar än så länge tummen upp.

Jag beundrar alla dessa individer som klarar av att skriva regelbundet. Bara det i sig är en enorm bedrift. Att sedan även lyckas skriva intressant och fängslande, ligger det ännu mer hårt jobb bakom. Utöver det kanske hen följer media i olika länder, läser bloggar, artiklar, tittar på nyhetsklipp, etc för att hålla sina texter så nutida som möjligt. Om hen sedan väljer att publicera sina texter i exempelvis en blogg är det ju ännu mer jobb. Man måste underhålla bloggen i sig, svara på eventuella kommentarer, agera moderator så att inte kommentarerna ballar ur fullständigt, jobba med att sprida sin blogg (vilket ofta innebär att hen läser andras bloggar, lämnar vettiga kommentarer, länkar till sin blogg och hoppas på napp) osv, osv.

Att blogga samt att hålla liv i sin blogg är ett jäkla hästjobb! En stor eloge till ALLA bloggare som skriver intressanta och tänkvärda saker och som håller liv i sina bloggar. Jag är så glad att ni orkar - dag ut och dag in!