onsdag 30 oktober 2013

Backabranden

Natten mellan 29:e och 30:e oktober för 15 år sedan var en hemsk natt. 63 ungdomar dog i backabranden och 200 skadades. Jag var på begravning med min gymnasieklass för att en klasskompis hade dött i branden. Minst två i klassen var skadade med nedsatt lungfunktion och traumatiska upplevelser. Allt var totalt overkligt.

Maken var där. Han såg sina vänner dö i elden. Försökte hjälpa så många som möjligt därifrån. Det som fick honom att vilja leva och inte bara lägga sig på marken och sluta kämpa var att han ville få se Sami (som då var ca 1 år) le mot honom igen.

En av mina svägerskor var där. Makens äldsta lillasyster. Hon var en av de sista som drogs ut ur röken och lågorna.

Tänk vad annorlunda livet kunde blivit. Tänk om Calippo (<-- maken) inte hade orkat kämpa? Tänk om svägerskan inte hade klarat sig? Tänk om jag hade varit där på festen?

Många av Calippo och Aimes (<-- svägerskan) vänner dog i branden. De har kvar sår och hemska minnen. De kanske aldrig läker helt.

torsdag 24 oktober 2013

Lustiga kommentarer från barn?

Jag läste ytterligare ett inlägg på Facebook med lustiga kommentarer om "vuxenlivet" från barn i åldern 3-10 år. De svarade på frågor om giftermål, bland annat vilken ålder som var lämplig att gifta sig i, hur en hittar rätt partner och hur en kan se vilka som är gifta med varandra. Jag tar med några av kommentarerna för  att förtydliga.

Är det bättre att vara singel eller vara gift?
Det är bättre för tjejer att vara singel än vad det är för killar. Killar behöver någon som plockar upp efter dem. /Anna, 9 år

Hur bestämmer man sig för vem man ska gifta sig med?
Du måste hitta någon som tycker om samma saker. Om du till exempel tycker om sport, ska hon tycka om att du tycker om sport, och ge dig chips under tiden. /Emil, 10 år

När är den rätta åldern att gifta sig?
Ingen ålder är bra att gifta sig vid. Du måste vara en idiot för att gifta dig. /Fredrik, 6 år

Hur kan en främling se om två personer är gifta med varandra?
Gifta ser ofta lyckliga ut när de pratar med andra människor. /Elin, 8 år

Hur skulle du fått ditt äktenskap att fungera?
Säga att hon var vacker, även om hon såg ut som en lastbil. /Rick, 10

Jag har oftast skrattat åt dessa kommentarer tidigare. Jag tyckte de var gulliga och ibland väldigt kloka. Nu när jag läste det hundrafemtioelfte inlägget på Facebook med liknande innehåll slog något mig. Det som barnen svarar på dessa frågor är något de lär sig av sin familj, vänner, skola och samhälle! De där så kallade gulliga kommentarerna är måhända en vuxen människas faktiska åsikt!!! Om en läser barnens kommentarer ur den här synvinkeln mår en illa - i alla fall jag - över hur många av kommentarerna som är rejält sexistiska. Nu låter jag väldigt överkänslig och löjlig, det förstår jag. Därför vill jag poängtera att jag inte reagerar på att ett barn råkar säga något sexistiskt. De flesta har nämligen lärt sig detta från någon vuxen och det är denna vuxen som jag reagerar på.

Just en sådan vuxen individ opponerar sig emot den nya leksakskatalogen från Toys R Us. Just en sådan vuxen individ ogillar att homosexuella par får bilda familj. Just en sådan vuxen individ förstärker våldtäktskulturen genom att kalla ett våldäktsoffer för lögnare som bara ville ha lite kuk men sedan ångrade sig. Listan kan göras lång.

Det blir lite överdrivet att läsa in så mycket i lite oskyldiga kommentarer från barn. Jag har inte tänkt så tidigare utan bara tyckt att det var roligt och gulligt. Varför tänker jag så nu? Kan det vara för att vi alla har varit barn? Även den värsta våldäktsperson och mördare har varit barn. Alla har vi sagt gulliga och roliga saker. När slutar det vara gulligt och roligt och blir ett problem? När inser en som förälder att ens barn inte är så snällt och gulligt som en vill att det ska vara? När är det dags att börja med motaktioner för att, om möjligt, förhindra att ens barn blir en våldsam och farlig vuxen?

Jag tänker mycket på de här sakerna. På om jag är en bra mamma till mina barn eller inte. På hur jag löser konflikter. På om jag särbehandlar barnen gentemot andra likväl som gentemot varandra. Jag känner mig ofta otillräcklig. Inte tillräckligt sträng, konsekvent och pedagogisk samt för sträng, för konsekvent och för pedagogisk på samma gång. Därför ska jag gå en kurs för föräldrar som heter "circle of security". Den börjar idag och håller på en gång i veckan i 8 veckor framöver. Där är det tanken att få hjälp i vardagen med att hantera konfliktsituationer på olika sätt. Vi kommer vara ett antal föräldrar och två barnpsykologer som diskuterar kring de olika situationerna och hur en kan lösa dem. Jag hoppas att detta kommer att ge mig en möjlighet att bli en bättre mamma. Att jag kanske kan inse nya aspekter som jag inte tänkt på tidigare.

onsdag 16 oktober 2013

Lära sig spanska

Jag tänkte lite naivt att jag skulle lära mig spanska av bara farten eftersom min man pratar spanska. Så fel jag hade! Han pratar alltid svenska med mig och vi hinner inte umgås tillräckligt ofta med släkt och vänner som pratar spanska, så det kommer inte som en naturlig del i samtalet för mig. Den enda spanska jag kan lyssna på som Calippo (<-- maken) pratar är när han pratar med barnen och då blir det mest till Victor, eftersom Sami aldrig fått lära sig spanska och verkar måttligt intresserad och Arvid pratar tillbaka på svenska. Då blir det nog automatiskt så att Calippo byter till svenska/engelska/spanska beroende på vem han pratar med. Så att det blir enklast för honom att kommunicera.

Men det är ju ganska skit för mig. Jag kommer ju aldrig lära mig spanska på det sättet - ja, förutom "se te va caer Victor!" (du kommer ramla, Victor) eller "no pegar a tu hermano, Victor!" (slå inte din bror, Victor) eller "con cuidado, Victor!" (försiktigt, Victor)
Det är ju användbart men knappast tillräckligt för att jag verkligen ska förstå spanska.

Hur kommer det sig att det blir SVÅRARE att lära sig spanska trots att jag har världens bästa källa tillgänglig nästan hela tiden??!!! Jag ställer ju frågor om vad olika saker heter och hur man säger olika fraser men det räcker inte. Jag behöver mer för att lära mig.

Jag har hittat en sida som är rätt bra som har en massa lektioner där man kan öva på spanska på egen hand. Den heter spanishdict.com och en kan lära sig en miljard verbformer (spanskan äääälskar sina verbformer), massor med olika ord och en kan även översätta meningar hyfsat bra där. Det är väldigt användbart för att få en känsla för hur saker heter på spanska och hur det bör översättas till engelska. Ja, en nackdel är ju att en måste kunna engelska för att använda sidan men det är i princip inget problem här då nästan alla pratar tillräckligt bra engelska för att klara av att läsa kurser på engelska. En annan nackdel är att en lär sig främst spansk spanska, vilket skiljer sig från exempelvis salvadoriansk spanska. Dock är grunderna tillräckligt lika och grammatiken är troligtvis densamma så det är ändå ett väldigt bra verktyg för att lära sig att spionera på sin make ;).

Den dagen jag kan lyssna till ett samtal på spanska och förstå allt - alla nyanser, vinklingar mm - då känner jag att jag kan förstå spanska tillräckligt bra.

Att prata hade också varit bra att kunna men jag tror att det kommer med övning. Jag måste bara våga öva också... Inte lätt när en är rädd för att göra bort sig och redan har blivit hånad för uttal och felsägningar. Varför kan jag inte bara släppa det och köra på, även om det blir fel? Kanske pga duktiga flickan-syndromet. Allt måste vara perfekt annars är en dålig. Eller pga rädslan för att känna sig dumförklarad. Om en inte kan säga saker på rätt sätt är det lätt att missta det för att personen är dum, vilket är fullkomligt vidrigt enligt mig men jag vet att det händer rätt ofta tyvärr. Eller pga rädslan att göra sig själv till åtlöje. Det är en sak att bjuda på sig själv så att folk skrattar åt en och det är en helt annan sak att försöka sitt bästa och bli utskrattad för att resultatet är löjeväckande i deras öron/ögon.

tisdag 8 oktober 2013

Funderingar kring sex

Jag läste ett inlägg hos Asta för ett tag sedan där hon skriver så här bland annat:
De flesta kvinnor jag känner i min egen ålder beklagar sej över att deras makar är lata, egocentriska och initiativlösa. De vill mest dricka öl, se på sport och ha sex som de inte förtjänat.
 Inlägget i sig handlar om attraktion hos kvinnor såväl som män. Men det är själva formuleringen "ha sex som de inte förtjänat" som jag har tänkt en hel del på sedan jag läste det. Det är inte första gången jag hör detta. Vad jag reagerar på är att många människor verkar betrakta sex som något slags belöning som en ska förtjäna, annars har en inte rätt till det. Jag förstår inte denna syn alls faktiskt. Enligt mig är sex något en har för att det är skönt och för att alla involverade vill ha det - inte något en ska behöva tigga/be om/manipulera sig till. Det är ganska förnedrande att bli tilldelad sex som belöning för att en har skött sig.

Jag säger inte att en ska ha sex mot sin egen vilja. Absolut inte! Och är det så att ens lust är starkt kopplad till hur rent och fint det ser ut hemma får en ju ta upp det med sin/sina partner/s. Jag tycker bara att själva belöningskonceptet känns förnedrande. Det är för fasen inte en hund vi talar om utan ens livspartner/s.

Jag tycker inte att det finns samma problem kopplat till en KK eller engångsligg för där är det uttryckligen sagt att det endast handlar om att ha sex och i princip inget mer. Problemet uppstår då en lever tillsammans med en eller flera personer och straffar den/dem genom att inte ha sex, respektive belönar genom att ha sex.

Varför inte betrakta sex som något en gör för skojs skull och för sin egen del? Varför ställa upp och ha sex mot sin vilja bara för att ens partner/s har gjort något bra? Varför låta bli att ha sex fastän en själv vill när ens partner/s har gjort något en inte tycker om? Varför överhuvudtaget ta i beräkning annat än sin egen lust och ens partner/s lust?!

En av mina idoler kollar på min blogg!!!

Jag känner mig hedrad (och lite stolt) över att Fanny!!! läser min blogg. Jag vill på något sätt visa min glädje över detta så jag skickar dig en elektronisk kram Fanny :). Tack för att du finns och ifrågasätter.

torsdag 3 oktober 2013

Nej tack till skattesänkning!

I Metro kan man läsa följande citat:
"Jag har ju inte fått några större mängder mejl i min mejlbox från människor som tackar nej till en skattesänkning."
Det sa den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson i SVT:s "Debatt" på torsdagskvällen.
 Jag var en av de drygt 6.000 personer som mejlade Jan Ericson angående skattesänkningen. Jag mejlade att jag INTE vill ha någon skattesänkning. Detta av den enkla anledningen att jag tror att minskad skatt leder till större klass-skillnader med sämre skola, sjukvård och äldrevård för dem som saknar ekonomiska medel. Det är en utveckling jag vill motverka allt jag kan.

Jag fick till slut ett svar på mitt mejl:
Hej!

Tack för ditt mail. Jag har fått en bit över 6.000 mail med detta tema, en del för skattesänkningar och en del emot.
Detta svar går till alla som mailat om skatter, oavsett om det är för eller emot fortsatta skattesänkningar.

Som du förstår har jag inte haft möjlighet att läsa alla mail ingående och har ingen möjlighet att skriva personliga
svar till alla. Men jag vill ändå ge alla som engagerat sig ett svar, och har skrivit ett utförligt sådant på min blogg
idag den 2 oktober på http://www.ericsoniubbhult.se

Jag hoppas du har tid att läsa, och jag har ansträngt mig för att försöka beskriva sambandet mellan skatter, jobb och
resurser till välfärden på ett begripligt sätt.

Om du har ställt frågor till mig i ditt mail är det inte säkert att jag sett dem, men då får du höra av dig igen så ska jag
försöka skriva ett personligt svar. Men det kan dröja ett tag!


Med vänlig hälsning

Jan Ericson
riksdagsledamot (M)

Som jag trodde fick jag inget personligt svar utan ett allmänt utskick. Jag gick in på bloggen för att läsa svaret där. Bloggen kan du nå här. Inlägget heter "Mailsvar till alla som hört av sig efter SVT Debatt". 

Där står i princip att utanförskapet har minskat pga att fler jobbar och inte lika många tar bidrag samt att skola och äldrevård har fått mer pengar trots skattesänkningar. Dessutom nämns att sjukvården snarare är bättre nu än innan för att fler jobbar inom sjukvården och att sjukvårdsköerna har minskat.
Jag har lite funderingar kring detta.

Utanförskap har minskat
  • Fler har börjat jobba istället för att gå på bidrag. Kan detta bero på att kriterierna för vad som klassas som bidragsgillt har höjts, vilket leder till att fler sjuka än tidigare tvingas jobba?
  • Kan detta skapa ett utmattningsproblem i framtiden då de som är för sjuka helt enkelt inte orkar jobba? Vad händer då? Kommer de få möjlighet att vara sjuka och få bidrag då?
Mer pengar till skola och äldrevård
  • Det går inte att direkt avgöra hur mycket faktisk ökning av bidrag till skola och äldrevård som har skett, eftersom beloppen inte är anpassade till inflationen som skett. Det skapar en felaktig känsla av att mycket mer pengar har gått till skola och äldrevård än vad som faktiskt gått dit. Jag använde mig av denna tabell samt denna beräkningsmodell för att ta reda på faktiska belopp. Då får jag följande: Grundskola: +9.56 miljarder, Gymnasieskola: +3.25 miljarder, Äldrevård: +12.12 miljarder. Är detta tillräckligt? Varför får skolorna mindre än äldrevården? Läggs pengarna på rätt saker inom skolan och äldrevården? Hur kan det finnas så kallade skräckexempel inom både skola och äldrevård om det nu satsas mer pengar?
  • Sedan finns det fördröjningsprincipen som gör att varje regering lever på föregående regerings satsningar. Hur mycket av detta är satsningar gjorda av nuvarande regering och hur mycket är snålskjuts sedan tidigare satsningar? 
  • Jag läser bland annat bloggen mina Sanna ord som skriver väldigt bra om hur det är att vara lärare. Där kan en läsa om allt administrativt arbete som lagts på läraryrket och som faktiskt tar mycket tid i anspråk. Tid som borde ha lagts på elever och utbildningsmaterialet. Är det måhända så att denna förändring har lett till en alltför stressig miljö för både elever och lärare? Kan det vara så att de extra miljarder som tydligen går till skolan inte läggs på rätt saker? Hur kan skolan blivit bättre när de som jobbar inom skolan inte håller med?
Sjukvården är bättre
  • En annan intressant blogg är Astas som bland annat skriver om hur det är att jobba inom vården. Där kan en läsa om hur återigen mycket administration tagit över den tid som patienterna borde få. Hur kan det vara så att vården blivit bättre om de som jobbar inom vården säger annorlunda?
Jag är ingen expert i ämnet så rätta mig gärna om jag missuppfattat något. De skillnader som finns förklaras bort med att olika kommuner prioriterar olika. Är inte detta precis vad som skapar klass-skillnader? Att det är liiite bättre att bo i en viss kommun eller t.o.m. stadsdel än en annan? Att om du vill att dina barn ska få en bra utbildning så väljer du bort vissa skolor? Hur blir det för dem som inte har samma möjlighet att välja och vraka? Allt låter jättebra för dem som kan jobba och kan få jobb. Hur blir det för dem som inte får jobb? Hur blir det för dem som är långtidssjukskrivna? Måste de börja jobba trots att de kanske inte orkar? 

onsdag 2 oktober 2013

Vi ska på dop!

Mitt lilla kusinbarn Elliot ska döpas den 2:e november och vi ska dit! Jag och småpojkarna, tillsammans med mormor, åker upp till Gävle på torsdag morgon i bilen. Sedan sover vi hos min kusin, som även är mamma till Elliot. Det ska bli kul att få träffa honom IRL. Jag har än så länge bara sett bilder och videoklipp på lillskrutten. Sedan åker vi hem igen tidigt på söndag och jag hoppas att mormor åker med oss i bilen då också. Annars blir det här ett självmordsuppdrag.

Arvid älskar att åka bil och kan i princip åka hur långt som helst utan problem. Det som gör att det blir ett självmordsuppdrag utan mormor är vår kära lilla Victor. Han hatar att åka bil länge. En stund har han lärt sig att acceptera nu och den stunden kan förlängas avsevärt om han får sällskap i baksätet. Därav mormor. Plus att det alltid är trevligt med sällskap och att hon även kan hålla lite koll på när vi bör stanna för kisspaus mm.

Nu ska jag bara försöka få till en service på bilen så att vi inte råkar ut för några jobbiga överraskningar. Och så ska vi packa... Arvid behöver nog nya finkläder då han plötsligt växt ur en massa kläder.

Det ska bli spännande att se hur det går.