torsdag 24 oktober 2013

Lustiga kommentarer från barn?

Jag läste ytterligare ett inlägg på Facebook med lustiga kommentarer om "vuxenlivet" från barn i åldern 3-10 år. De svarade på frågor om giftermål, bland annat vilken ålder som var lämplig att gifta sig i, hur en hittar rätt partner och hur en kan se vilka som är gifta med varandra. Jag tar med några av kommentarerna för  att förtydliga.

Är det bättre att vara singel eller vara gift?
Det är bättre för tjejer att vara singel än vad det är för killar. Killar behöver någon som plockar upp efter dem. /Anna, 9 år

Hur bestämmer man sig för vem man ska gifta sig med?
Du måste hitta någon som tycker om samma saker. Om du till exempel tycker om sport, ska hon tycka om att du tycker om sport, och ge dig chips under tiden. /Emil, 10 år

När är den rätta åldern att gifta sig?
Ingen ålder är bra att gifta sig vid. Du måste vara en idiot för att gifta dig. /Fredrik, 6 år

Hur kan en främling se om två personer är gifta med varandra?
Gifta ser ofta lyckliga ut när de pratar med andra människor. /Elin, 8 år

Hur skulle du fått ditt äktenskap att fungera?
Säga att hon var vacker, även om hon såg ut som en lastbil. /Rick, 10

Jag har oftast skrattat åt dessa kommentarer tidigare. Jag tyckte de var gulliga och ibland väldigt kloka. Nu när jag läste det hundrafemtioelfte inlägget på Facebook med liknande innehåll slog något mig. Det som barnen svarar på dessa frågor är något de lär sig av sin familj, vänner, skola och samhälle! De där så kallade gulliga kommentarerna är måhända en vuxen människas faktiska åsikt!!! Om en läser barnens kommentarer ur den här synvinkeln mår en illa - i alla fall jag - över hur många av kommentarerna som är rejält sexistiska. Nu låter jag väldigt överkänslig och löjlig, det förstår jag. Därför vill jag poängtera att jag inte reagerar på att ett barn råkar säga något sexistiskt. De flesta har nämligen lärt sig detta från någon vuxen och det är denna vuxen som jag reagerar på.

Just en sådan vuxen individ opponerar sig emot den nya leksakskatalogen från Toys R Us. Just en sådan vuxen individ ogillar att homosexuella par får bilda familj. Just en sådan vuxen individ förstärker våldtäktskulturen genom att kalla ett våldäktsoffer för lögnare som bara ville ha lite kuk men sedan ångrade sig. Listan kan göras lång.

Det blir lite överdrivet att läsa in så mycket i lite oskyldiga kommentarer från barn. Jag har inte tänkt så tidigare utan bara tyckt att det var roligt och gulligt. Varför tänker jag så nu? Kan det vara för att vi alla har varit barn? Även den värsta våldäktsperson och mördare har varit barn. Alla har vi sagt gulliga och roliga saker. När slutar det vara gulligt och roligt och blir ett problem? När inser en som förälder att ens barn inte är så snällt och gulligt som en vill att det ska vara? När är det dags att börja med motaktioner för att, om möjligt, förhindra att ens barn blir en våldsam och farlig vuxen?

Jag tänker mycket på de här sakerna. På om jag är en bra mamma till mina barn eller inte. På hur jag löser konflikter. På om jag särbehandlar barnen gentemot andra likväl som gentemot varandra. Jag känner mig ofta otillräcklig. Inte tillräckligt sträng, konsekvent och pedagogisk samt för sträng, för konsekvent och för pedagogisk på samma gång. Därför ska jag gå en kurs för föräldrar som heter "circle of security". Den börjar idag och håller på en gång i veckan i 8 veckor framöver. Där är det tanken att få hjälp i vardagen med att hantera konfliktsituationer på olika sätt. Vi kommer vara ett antal föräldrar och två barnpsykologer som diskuterar kring de olika situationerna och hur en kan lösa dem. Jag hoppas att detta kommer att ge mig en möjlighet att bli en bättre mamma. Att jag kanske kan inse nya aspekter som jag inte tänkt på tidigare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar