Lära sig spanska

Jag tänkte lite naivt att jag skulle lära mig spanska av bara farten eftersom min man pratar spanska. Så fel jag hade! Han pratar alltid svenska med mig och vi hinner inte umgås tillräckligt ofta med släkt och vänner som pratar spanska, så det kommer inte som en naturlig del i samtalet för mig. Den enda spanska jag kan lyssna på som Calippo (<-- maken) pratar är när han pratar med barnen och då blir det mest till Victor, eftersom Sami aldrig fått lära sig spanska och verkar måttligt intresserad och Arvid pratar tillbaka på svenska. Då blir det nog automatiskt så att Calippo byter till svenska/engelska/spanska beroende på vem han pratar med. Så att det blir enklast för honom att kommunicera.

Men det är ju ganska skit för mig. Jag kommer ju aldrig lära mig spanska på det sättet - ja, förutom "se te va caer Victor!" (du kommer ramla, Victor) eller "no pegar a tu hermano, Victor!" (slå inte din bror, Victor) eller "con cuidado, Victor!" (försiktigt, Victor)
Det är ju användbart men knappast tillräckligt för att jag verkligen ska förstå spanska.

Hur kommer det sig att det blir SVÅRARE att lära sig spanska trots att jag har världens bästa källa tillgänglig nästan hela tiden??!!! Jag ställer ju frågor om vad olika saker heter och hur man säger olika fraser men det räcker inte. Jag behöver mer för att lära mig.

Jag har hittat en sida som är rätt bra som har en massa lektioner där man kan öva på spanska på egen hand. Den heter spanishdict.com och en kan lära sig en miljard verbformer (spanskan äääälskar sina verbformer), massor med olika ord och en kan även översätta meningar hyfsat bra där. Det är väldigt användbart för att få en känsla för hur saker heter på spanska och hur det bör översättas till engelska. Ja, en nackdel är ju att en måste kunna engelska för att använda sidan men det är i princip inget problem här då nästan alla pratar tillräckligt bra engelska för att klara av att läsa kurser på engelska. En annan nackdel är att en lär sig främst spansk spanska, vilket skiljer sig från exempelvis salvadoriansk spanska. Dock är grunderna tillräckligt lika och grammatiken är troligtvis densamma så det är ändå ett väldigt bra verktyg för att lära sig att spionera på sin make ;).

Den dagen jag kan lyssna till ett samtal på spanska och förstå allt - alla nyanser, vinklingar mm - då känner jag att jag kan förstå spanska tillräckligt bra.

Att prata hade också varit bra att kunna men jag tror att det kommer med övning. Jag måste bara våga öva också... Inte lätt när en är rädd för att göra bort sig och redan har blivit hånad för uttal och felsägningar. Varför kan jag inte bara släppa det och köra på, även om det blir fel? Kanske pga duktiga flickan-syndromet. Allt måste vara perfekt annars är en dålig. Eller pga rädslan för att känna sig dumförklarad. Om en inte kan säga saker på rätt sätt är det lätt att missta det för att personen är dum, vilket är fullkomligt vidrigt enligt mig men jag vet att det händer rätt ofta tyvärr. Eller pga rädslan att göra sig själv till åtlöje. Det är en sak att bjuda på sig själv så att folk skrattar åt en och det är en helt annan sak att försöka sitt bästa och bli utskrattad för att resultatet är löjeväckande i deras öron/ögon.