Jag har under en längre period känt mig olycklig och överflödig på jobbet. Jag hatade verkligen att gå dit och jag kände mig så omotiverad att ta tag i något på allvar. Jag började tro att jag kanske hade fel typ av jobb - att jag inte trivdes för att mina arbetsuppgifter inte passade mig. Men det visade sig att det inte alls hade med det att göra. Just nu älskar jag att gå till jobbet, klura på olika tillvägagångssätt och se hur mitt verk växer fram.
Problemet låg i att jag tidigare saknade uppdrag. Jag var på väg att få ett uppdrag men så blev det inställt i sista sekund och jag var tillbaka i min uppdragslösa avgrund. Att sitta utan uppdrag är jättejobbigt för mig. Jag känner mig totalt onyttig och jag känner hur klockan tickar sig närmare mot min uppsägning. Hemsk känsla. Men det är lite mer komplext än så misstänker jag. Jag har nämligen haft uppdrag innan också men de gick inte så bra av en och annan anledning. Jag vantrivdes något oerhört och mådde psykiskt dåligt av att gå till jobbet då också. Dessutom kändes det inte så värst bra att bli känd som en person som inte klarar av sitt jobb. Det blev en ond spiral helt enkelt.
Nu känner jag att jag verkligen kan bidra med min kunskap och att jag kan lösa de problem som uppstår. Jag är inte bara en okunnig fjant som hankar sig fram under uppdragets gång och bara hoppas på att slippa bli avslöjad som fuskare utan jag kan verkligen bidra! Hur skönt som helst. En sten har lyfts från mitt hjärta och jag känner mig lätt och klar i huvudet även på jobbet.
Så betyder detta att jag definierar mig själv genom mitt arbete? Jag skulle svara nej på den frågan med en viss modifikation. Jag skulle nämligen inte ha några som helst problem att BYTA från mitt nuvarande jobb till något annat (förutom att det är ett himla bök att skriva jobbansökan, skicka in dessa till relevanta jobb, leta, leta, leta efter olika arbetsgivar osv.). Det jag har problem med är att göra ett halvdassigt jobb. Jag hatar att behöva lämna något halvfärdigt, slarvigt, ostrukturerat eller totalt skitkasst. Det får mig att må psykiskt dåligt och jag kan känna av mitt psykiska ovälmående hur tydligt som helst genom att jag får ett slags trötthet i huvudet och har svårt att fokusera. Då vet jag att jag är missnöjd med något av mina alster och att jag snarast bör åtgärda detta på något sätt för att få sinnesfrid.
Så min slutsats är alltså att jag inte definieras av mitt jobb utan att jag difinieras av min egen uppsatta standard.
Hur är det för andra? Finns det något rätt och fel? Vilket är bäst?
Det varierar så klart från person till person. Inga rätt eller fel - enbart konstaterande av fakta. Inget är bättre än det andra, eftersom det bara är fakta - är faktumet "solen är en stjärna" bättre än "hundar har oftast fyra ben och en svans."? En sådan fråga går inte att besvara då de påsåendena (faktumen) inte går att jämföra.
Det tankesättet bör man alltid bära med sig och tillämpa innan man öppnar käften och börjar tycka det ena eller andra om folk i ens omgivning - inte bara när det gäller om de definierar sig med sitt jobb eller ej utan för ALLTING!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar