Som försöker suga på mobilen :-)
torsdag 31 januari 2013
Tankar krinng spårvagnsåkande
Jag och mellanbror har nu åkt kommunalt i snart en vecka. Jag sammanfattar mina uppmärksammanden här nedan.
Det tar mycket längre tid att ta sig till förskolan och jobbet. För att komma till jobbet samma tid som innan måste vi gå upp en TIMME tidigare! Nu går vi alltså upp 5 på morgonen istället för 6. Å andra sidan känner jag mig piggare av att gå upp klockan 5!? Troligtvis passar den tiden bättre med min sömncykel. Nu har jag orkat gå upp samma tid varje morgon, vilket var MYCKET svårare när vi gick upp klockan 6.
Mellanbror ÄLSKAR att åka buss och spårvagn. Det visste jag i och för sig sedan innan, så det är jättemysigt att få den tiden tillsammans på morgonen och sedan igen på kvällen. Mellanbror sitter och tittar på allt utanför och redogör för mig allt han ser.
Det blir väldigt långa dagar för mellanbror, eftersom det är jag som hämtar på förskolan också. Det är en nackdel. Vi kommer i princip hem lagom till läggdags. Lite trist att ha det så för man hinner inte umgås så mycket under vardagarna. Vi hinner heller inte "handla snabbt" på vägen hem eftersom det blir allt annat än snabbt. Det krävs alltså en annan typ av planering, där alla inköp sköts på helger istället.
Det är i princip bara jag och mellanbror som åker så tidigt till förskolan med buss och spårvagn. Inte en enda jämnårig unge har jag sett på väg till förskolan och en, max två såg har jag sett på vägen hem. Är det så få som har långt till förskolan eller är det så få som väljer kommunalt när man har barn? Är det för jobbigt? Kanske är det så att bilen blir "oumbärlig" när man ska skjutsa till förskola? Jag misstänker att bekvämliget är en stor bov i det hela. Det GÅR att åka kommunalt men det är inte lika smidigt som med bil, kanske många resonerar. Undrar hur många som verkligen har provat och hur många som bara har antagit det?
Jag tycker att det är rätt skönt att slipppa tänka på trafik och att slippa köra på tider då jag är trött. Det är bekvämt att bara åka med och kanske kunna läsa lite eller lyssna på musik på väg till jobbet och att kunna prata med mellanbror och HÖRA vad han säger för att han sitter precis bredvid mig.
Jag kommer dock troligtvis återgå till bilen igen för att kunna komma hem tidigare och kunna handla efter jobbet så att helgen kan ägnas åt myspys istället.
Det tar mycket längre tid att ta sig till förskolan och jobbet. För att komma till jobbet samma tid som innan måste vi gå upp en TIMME tidigare! Nu går vi alltså upp 5 på morgonen istället för 6. Å andra sidan känner jag mig piggare av att gå upp klockan 5!? Troligtvis passar den tiden bättre med min sömncykel. Nu har jag orkat gå upp samma tid varje morgon, vilket var MYCKET svårare när vi gick upp klockan 6.
Mellanbror ÄLSKAR att åka buss och spårvagn. Det visste jag i och för sig sedan innan, så det är jättemysigt att få den tiden tillsammans på morgonen och sedan igen på kvällen. Mellanbror sitter och tittar på allt utanför och redogör för mig allt han ser.
Det blir väldigt långa dagar för mellanbror, eftersom det är jag som hämtar på förskolan också. Det är en nackdel. Vi kommer i princip hem lagom till läggdags. Lite trist att ha det så för man hinner inte umgås så mycket under vardagarna. Vi hinner heller inte "handla snabbt" på vägen hem eftersom det blir allt annat än snabbt. Det krävs alltså en annan typ av planering, där alla inköp sköts på helger istället.
Det är i princip bara jag och mellanbror som åker så tidigt till förskolan med buss och spårvagn. Inte en enda jämnårig unge har jag sett på väg till förskolan och en, max två såg har jag sett på vägen hem. Är det så få som har långt till förskolan eller är det så få som väljer kommunalt när man har barn? Är det för jobbigt? Kanske är det så att bilen blir "oumbärlig" när man ska skjutsa till förskola? Jag misstänker att bekvämliget är en stor bov i det hela. Det GÅR att åka kommunalt men det är inte lika smidigt som med bil, kanske många resonerar. Undrar hur många som verkligen har provat och hur många som bara har antagit det?
Jag tycker att det är rätt skönt att slipppa tänka på trafik och att slippa köra på tider då jag är trött. Det är bekvämt att bara åka med och kanske kunna läsa lite eller lyssna på musik på väg till jobbet och att kunna prata med mellanbror och HÖRA vad han säger för att han sitter precis bredvid mig.
Jag kommer dock troligtvis återgå till bilen igen för att kunna komma hem tidigare och kunna handla efter jobbet så att helgen kan ägnas åt myspys istället.
Vad är okej att skämta om?
Enligt mig beror det på flera faktorer - målgrupp och sammanhang är nog de viktigaste.
Man skämtar inte på samma sätt med någon som är 3 år respektive någon som är 33 år. Och det är helt enkelt för att personerna har vitt skilda världsbegrepp och livserfarenhet (förhoppningsvis). Plus att ironi, som är ett vanligt sätt att skämta på (i alla fall i sverige) inte förstås ordentligt förrän man är ca 11 år. Kan vara värt att tänka på.
Man skämtar heller inte likadant med folk på jobbet respektive sin familj och sina vänner. Alla skämt passar sig inte i offentliga sammanhang helt enkelt. Hannapee och Lady dahmer har här ett exempel på skämt som inte passar sig i offentliga sammanhang (och även förklaring till varför) men som kanske passar bland vänner och familj.
Det blir kanske lite tråkigt att bli begränsad så kan man tycka men då missar man ju att det finns så oändligt många sätt att skämta på som är "politiskt korrekta" (ett skituttryck tycker jag men ibland riktigt användbart ändå). Hur kan man bli begränsad då? Då handlar det snarare om att man VILL skada/såra andra enligt mig.
Dessutom är mobbing inte skämt någonsin!!!! Vare sig rasbaserat, könsbaserat eller personbaserat. Om jag har sårat någon med mitt skämt så ska jag naturligtvis be om ursäkt och absolut inte förringa eller förminska den andra personens känslor. Skämt ska ju vara kul! För alla!
tisdag 29 januari 2013
På väg hem med spårvagn
Vi åker spårvagn hem från förskolan, jag och mellanbror. Vi har hunnit kasta lite Puh-pinnar i bäcken på väg till 5:ans hållplats. Vi har även hunnit bli vrålförbannade på varandra för att mamman ville gå så att mellanbror inte skulle bli påkörd av eventuella bilar medan mellanbror ville bestämma helt själv och gå först, själv och ytterst. Kombinationen en trött mamma och en trött mellanbror blir väldigt lätt explosiv. Men slutet gott, allting gott :-).
måndag 28 januari 2013
Sova?! Ha!
Lillebror är mycket anti att somna på kvällarna. Det här är femte gången eller så han rullar av sin kudde, krälar upp på min axel/arm, nyper mig stenhårt i kinden och asgarvar. Han tror nog att vi leker någon rolig lek när jag brottar ner honom på kudden igen och igen och igen...
Min älskling fyller år!
Idag fyller världens finaste älskling år!!!
Min fina make, älskare och vän. Puss på dig!
Bilhelvete!
Jag är så irriterad på vår bil (ja, ett typiskt I-landsproblem). Vi köpte den begagnad av en bilhandlare i augusti förra året och sedan dess har bilen krånglat. Motorlampan lyser hela tiden för att katalysatorn inte renar som den ska. Nu har även varningslampan för airbag-systemet börjat lysa också. Jag har fått veta att så länge lampan lyser så är airbag-systemet ur funktion. Skitkul med tanke på att den lampan lyser i princip hela tiden numera.
Jag ska lämna in bilen under dagen idag och hoppas att detta blir sista vändan. Jag har redan lämnat in den ett flertal gånger tidigare utan att problemet lösts. Det som stör mig mest är nonchalansen från bilhandlaren. När jag hade bilen på reparation hos hen så var det ändå JAG som fick ringa och kolla när bilen var klar! Det ska bilhandlaren som VET exakt när det sker informera mig om!!! Om jag skickar in en tv på lagning ska ju inte JAG behöva ringa och kolla när den är klar. Detsamma med allt annat. Första gången detta hände fick jag ursäkten att hen saknade mitt nummer. Märkligt tyckte jag, det fick du när jag skrev på kontraktet. Men men, ibland blir det fel trots goda avsikter. Den gången hade jag väntat i över en vecka på att bilhandlaren skulle höra av sig innan jag till slut ringde för att se hur lång tid det skulle ta för bilen att bli klar. Det kändes ju måttligt kul att få höra att den varit klar i en vecka då... Den andra gången lämnade jag för säkerhets skull mitt nummer igen MEN jag litade inte på att hen skulle ringa upp den här gången heller och mycket riktigt - när jag ringde en två dagar senare var bilen redan klar! Jag var redigt irriterad då. PLUS att problemet kvarstod - motorlampan började lysa igen!
Den här gången kommer jag lista samtliga saker jag vill ha åtgärdade och dyker problemen upp igen så vill jag ha en likvärdig produkt eller pengarna tillbaka! Fast det kan hända att jag blir så illa tvungen att svälja min irritation samt min påtrampade stolthet och finna mig i att vi kanske får ha den här bilen och se till så att den fungerar som den ska istället för att sätta igång med någon personlig mellanmjölksvendetta. Det är ju trots allt väldigt bökigt att byta bil också... Och det tar en massa tid...
Jag ska lämna in bilen under dagen idag och hoppas att detta blir sista vändan. Jag har redan lämnat in den ett flertal gånger tidigare utan att problemet lösts. Det som stör mig mest är nonchalansen från bilhandlaren. När jag hade bilen på reparation hos hen så var det ändå JAG som fick ringa och kolla när bilen var klar! Det ska bilhandlaren som VET exakt när det sker informera mig om!!! Om jag skickar in en tv på lagning ska ju inte JAG behöva ringa och kolla när den är klar. Detsamma med allt annat. Första gången detta hände fick jag ursäkten att hen saknade mitt nummer. Märkligt tyckte jag, det fick du när jag skrev på kontraktet. Men men, ibland blir det fel trots goda avsikter. Den gången hade jag väntat i över en vecka på att bilhandlaren skulle höra av sig innan jag till slut ringde för att se hur lång tid det skulle ta för bilen att bli klar. Det kändes ju måttligt kul att få höra att den varit klar i en vecka då... Den andra gången lämnade jag för säkerhets skull mitt nummer igen MEN jag litade inte på att hen skulle ringa upp den här gången heller och mycket riktigt - när jag ringde en två dagar senare var bilen redan klar! Jag var redigt irriterad då. PLUS att problemet kvarstod - motorlampan började lysa igen!
Den här gången kommer jag lista samtliga saker jag vill ha åtgärdade och dyker problemen upp igen så vill jag ha en likvärdig produkt eller pengarna tillbaka! Fast det kan hända att jag blir så illa tvungen att svälja min irritation samt min påtrampade stolthet och finna mig i att vi kanske får ha den här bilen och se till så att den fungerar som den ska istället för att sätta igång med någon personlig mellanmjölksvendetta. Det är ju trots allt väldigt bökigt att byta bil också... Och det tar en massa tid...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)