En av mina idoler kollar på min blogg!!!

Jag känner mig hedrad (och lite stolt) över att Fanny!!! läser min blogg. Jag vill på något sätt visa min glädje över detta så jag skickar dig en elektronisk kram Fanny :). Tack för att du finns och ifrågasätter.

Nej tack till skattesänkning!

I Metro kan man läsa följande citat:

"Jag har ju inte fått några större mängder mejl i min mejlbox från människor som tackar nej till en skattesänkning."
Det sa den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson i SVT:s "Debatt" på torsdagskvällen.

 Jag var en av de drygt 6.000 personer som mejlade Jan Ericson angående skattesänkningen. Jag mejlade att jag INTE vill ha någon skattesänkning. Detta av den enkla anledningen att jag tror att minskad skatt leder till större klass-skillnader med sämre skola, sjukvård och äldrevård för dem som saknar ekonomiska medel. Det är en utveckling jag vill motverka allt jag kan.

Jag fick till slut ett svar på mitt mejl:

Hej!

Tack för ditt mail. Jag har fått en bit över 6.000 mail med detta tema, en del för skattesänkningar och en del emot.
Detta svar går till alla som mailat om skatter, oavsett om det är för eller emot fortsatta skattesänkningar.

Som du förstår har jag inte haft möjlighet att läsa alla mail ingående och har ingen möjlighet att skriva personliga
svar till alla. Men jag vill ändå ge alla som engagerat sig ett svar, och har skrivit ett utförligt sådant på min blogg
idag den 2 oktober på http://www.ericsoniubbhult.se

Jag hoppas du har tid att läsa, och jag har ansträngt mig för att försöka beskriva sambandet mellan skatter, jobb och
resurser till välfärden på ett begripligt sätt.

Om du har ställt frågor till mig i ditt mail är det inte säkert att jag sett dem, men då får du höra av dig igen så ska jag
försöka skriva ett personligt svar. Men det kan dröja ett tag!


Med vänlig hälsning

Jan Ericson
riksdagsledamot (M)

Som jag trodde fick jag inget personligt svar utan ett allmänt utskick. Jag gick in på bloggen för att läsa svaret där. Bloggen kan du nå här. Inlägget heter "Mailsvar till alla som hört av sig efter SVT Debatt". 

Där står i princip att utanförskapet har minskat pga att fler jobbar och inte lika många tar bidrag samt att skola och äldrevård har fått mer pengar trots skattesänkningar. Dessutom nämns att sjukvården snarare är bättre nu än innan för att fler jobbar inom sjukvården och att sjukvårdsköerna har minskat.
Jag har lite funderingar kring detta.

Utanförskap har minskat

• Fler har börjat jobba istället för att gå på bidrag. Kan detta bero på att kriterierna för vad som klassas som bidragsgillt har höjts, vilket leder till att fler sjuka än tidigare tvingas jobba?
• Kan detta skapa ett utmattningsproblem i framtiden då de som är för sjuka helt enkelt inte orkar jobba? Vad händer då? Kommer de få möjlighet att vara sjuka och få bidrag då?

Mer pengar till skola och äldrevård

• Det går inte att direkt avgöra hur mycket faktisk ökning av bidrag till skola och äldrevård som har skett, eftersom beloppen inte är anpassade till inflationen som skett. Det skapar en felaktig känsla av att mycket mer pengar har gått till skola och äldrevård än vad som faktiskt gått dit. Jag använde mig av denna tabell samt denna beräkningsmodell för att ta reda på faktiska belopp. Då får jag följande: Grundskola: +9.56 miljarder, Gymnasieskola: +3.25 miljarder, Äldrevård: +12.12 miljarder. Är detta tillräckligt? Varför får skolorna mindre än äldrevården? Läggs pengarna på rätt saker inom skolan och äldrevården? Hur kan det finnas så kallade skräckexempel inom både skola och äldrevård om det nu satsas mer pengar?
• Sedan finns det fördröjningsprincipen som gör att varje regering lever på föregående regerings satsningar. Hur mycket av detta är satsningar gjorda av nuvarande regering och hur mycket är snålskjuts sedan tidigare satsningar? 
• Jag läser bland annat bloggen mina Sanna ord som skriver väldigt bra om hur det är att vara lärare. Där kan en läsa om allt administrativt arbete som lagts på läraryrket och som faktiskt tar mycket tid i anspråk. Tid som borde ha lagts på elever och utbildningsmaterialet. Är det måhända så att denna förändring har lett till en alltför stressig miljö för både elever och lärare? Kan det vara så att de extra miljarder som tydligen går till skolan inte läggs på rätt saker? Hur kan skolan blivit bättre när de som jobbar inom skolan inte håller med?

Sjukvården är bättre

• En annan intressant blogg är Astas som bland annat skriver om hur det är att jobba inom vården. Där kan en läsa om hur återigen mycket administration tagit över den tid som patienterna borde få. Hur kan det vara så att vården blivit bättre om de som jobbar inom vården säger annorlunda?

Jag är ingen expert i ämnet så rätta mig gärna om jag missuppfattat något. De skillnader som finns förklaras bort med att olika kommuner prioriterar olika. Är inte detta precis vad som skapar klass-skillnader? Att det är liiite bättre att bo i en viss kommun eller t.o.m. stadsdel än en annan? Att om du vill att dina barn ska få en bra utbildning så väljer du bort vissa skolor? Hur blir det för dem som inte har samma möjlighet att välja och vraka? Allt låter jättebra för dem som kan jobba och kan få jobb. Hur blir det för dem som inte får jobb? Hur blir det för dem som är långtidssjukskrivna? Måste de börja jobba trots att de kanske inte orkar? 

Vi ska på dop!

Mitt lilla kusinbarn Elliot ska döpas den 2:e november och vi ska dit! Jag och småpojkarna, tillsammans med mormor, åker upp till Gävle på torsdag morgon i bilen. Sedan sover vi hos min kusin, som även är mamma till Elliot. Det ska bli kul att få träffa honom IRL. Jag har än så länge bara sett bilder och videoklipp på lillskrutten. Sedan åker vi hem igen tidigt på söndag och jag hoppas att mormor åker med oss i bilen då också. Annars blir det här ett självmordsuppdrag.

Arvid älskar att åka bil och kan i princip åka hur långt som helst utan problem. Det som gör att det blir ett självmordsuppdrag utan mormor är vår kära lilla Victor. Han hatar att åka bil länge. En stund har han lärt sig att acceptera nu och den stunden kan förlängas avsevärt om han får sällskap i baksätet. Därav mormor. Plus att det alltid är trevligt med sällskap och att hon även kan hålla lite koll på när vi bör stanna för kisspaus mm.

Nu ska jag bara försöka få till en service på bilen så att vi inte råkar ut för några jobbiga överraskningar. Och så ska vi packa... Arvid behöver nog nya finkläder då han plötsligt växt ur en massa kläder.

Det ska bli spännande att se hur det går.

Omöjliga möjligheter

Ibland slår det mig hur osannolikt och fullständigt omöjligt det är att jag och Calippo (maken) faktiskt blev ett par. Sami, min bonusson, påpekade just detta för några veckor sedan. "Hur sannolikt är det att man går i samma klass på gymnasiet, inte träffas på typ 10 år, börjar umgås, blir kära och sedan skaffar barn och gifter sig???"

Ja, hur sannolikt är det? Jag har ingen statistik över hur vanligt just detta är men ingen annan i min gamla gymnasieklass eller mina vänners gymnasieklasser har "råkat ut för" det. Inte heller någon i min släkt eller i Calippos släkt (och de är mååååååånga). Det torde därför vara hyfsat ovanligt.

Om jag tänker på allt som behövde klaffa för att vi skulle kunna bli ett par känns det verkligen som en fullkomligt omöjlig och osannolik händelse.

"A miracle is when something seems impossible but happens anyway"
                                                                          Griffin, the Archaean
                                                                          Men in Black 3

Klass-skillnader

Jag satt med under en konversation med två andra föräldrar i söndags. Den konversationen har jag tänkt ganska mycket på efteråt.
Konversationen handlade om en kille på runt 10 år, som tränade något - låt oss säga fotboll - och ingen av hans föräldrar skjutsade honom någonsin till eller hem från träningen utan han fick ta buss eller spårvagn hem. Detta hade han gjort ända sedan han var 6 år cirka. Föräldern som berättade om denna kille hade själv barn på samma träning och kom naturligtvis och hämtade dem efter varje träning. Hen tyckte så synd om denna kille som var tvungen att stå ute och frysa och vänta på bussen och aldrig fick skjuts. Det var underförstått att hen menade på att föräldrarna till denna stackars pojke var elaka och tanklösa som lät honom åka buss jämt.

Jag valde att inte kommentera på vad som sades, eftersom vi var på ett barnkalas och jag var fullt upptagen med att hålla reda på att mina barn inte hade sönder något, inte slog något annat barn, att de inte hoppade i sängar mm mm. Dessutom tror jag inte att mina kommentarer hade fallit i god jord.

Mina två tankar är dock:

1. Varför är det så synd om någon som får åka kommunalt? Vad är det som gör det till ett så negativt alternativ?
2. Varför skjutsade inte föräldern som nu tyckte så synd om denna pojke hem honom då och då? Bodde han åt helt fel håll? Var det för långt? Eller var det bara inte hens ansvar?

Jag vet inte om föräldern själv insåg det eller om hen var alldeles för instängd i sin egen lilla världsbubbla men det hen pratade om var ett uttryck för klass-skillnader. Att hens barn utan problem kunde skjutsas och hämtas överallt medan någon annans barn inte kunde det. Har denna förälder någonsin tänkt på att det kanske handlar om ekonomisk och tidsmässig brist? Att det inte alls handlar om att de struntar i sitt barn? För övrigt ser jag det inte som något dåligt att lära sig att åka själv med buss och spårvagn tidigt. Enligt mig blir du som person mer självständig om du vet hur du tar dig runt med buss och spårvagn och det i sin tur, ger dig mer självförtroende och ökar självkänslan. Dessutom är det bättre för miljön att inte alla åker egen bil hela tiden.

Jag förstår inte riktigt vad tanken var här. Varför ta upp det ämnet över huvud taget?
Var det så att föräldern skulle visa hur bra hen är för att hen alltid hämtar sina barn? Kanske.
Ville hen påverka situationen för den stackars killen? Nej, DET är jag säker på att hen inte var ute efter. Hade hen velat det så hade hen tagit upp detta med den stackars killens föräldrar och inte med helt andra föräldrar, som inte har med saken att göra.
Ville hen få medhåll i att hen gjort rätt trots att hen aldrig skjutsat den stackars pojken? Ja, det är mycket möjligt. Det kan helt enkelt ha rört sig om ett slags hobby-bikt. Med det menar jag att en berättar om ett händelseförlopp och ens egna handlingar i förloppet, enbart för att få medhåll om att en har agerat rätt och att det inte fanns andra sätt att lösa förloppet på. En är alltså inte det minsta intresserad av kritik eller alternativa åsikter.

Bara för att vissa föräldrar kan skjutsa sina barn överallt och låta dem gå på en massa olika aktiviteter betyder inte det att alla kan, orkar eller har tid till det. Det är inte detsamma som att inte bry sig om sina barn utan det handlar bara om att en som familj inte har samma förutsättningar att göra saker som vissa andra familjer. 

Jag + Netflix = sant

Jag älskar Netflix! Det finns en massa serier, filmer, dokumentärer mm som en kan titta på. Det allra bästa är att det inte finns någon som helst reklam. Visst kan de göra reklam för nya filmer eller serier men det tycker jag är helt okej reklam för den är väldigt diskret. Dessutom finns det en "Bara för barn" funktion, vilket gör att Arvid kan få klicka runt själv och välja det han vill titta på när han ska titta på barnprogram.
Numera slipper jag oroa mig över alla sublima budskap Arvid annars skulle ta del av om han satt och kollade på barnprogram på tv. Dessutom slipper JAG alla sublima budskap! Underbart!

Arvid som tittar på Netflix.

Besviken

Reklamen för senaste Disneyfilmen, Planes, visade en rejäl korvfest. Är det ens någon kvinnlig karaktär med, förutom ett eventuellt romantiskt intresse? Om jag hade haft döttrar, hade jag inte blivit förvånad om de varit totalt ointresserade av filmen. Det finns ju ingen att personifiera sig med! Visst, en kan personifiera sig med en manlig karaktär också, tycka om den, heja på den, vilja vara den. Men en manlig karaktär kan aldrig någonsin vara en stark, kvinnlig förebild. Vad är det för syn på kvinnor mina småpojkar kommer få om de aldrig kan säga: "Jag vill vara precis som hon!"????? Jag har nog aldrig hört en liten kille beundra en kvinna men jag har hört massa småtjejer se upp till män. Inte så konstigt! Det är en bristvara med kvinnliga, intressanta karaktärer på film. Kvinnor i majoritet i en film blir direkt klassat som en tjejfilm, dvs liiiite sämre än vanliga filmer. Något man inte behöver bry sig om egentligen. När det kommer till barnprogram och barnfilm tycker jag att det rent av är katastrof! Så oerhört många barnfilmer med en man i huvudrollen, en kvinna med så ingen tjatar och resten män. Ja, ibland är det till och med med två (!) kvinnor och då måste ju barnprogrammet klassas som jämlikt? Inte? Jooooo, lite jämlikt ändå...

För att återgå till Disneyfilmen Planes, så gick jag in och tittade på casting listan för filmen. Totalt finns det 19 röstskådespelare som har karaktärer med namn. Av dessa 19 är 3 stycken kvinnor och resten är män. Av de 17 röstskådespelare som är "additional voices" är 6 stycken kvinnor, vilket är bättre men fortfarande katastrof. Dock räknar jag "additional voices" som statister i filmen, så de faller faktiskt bort helt. Så, 3 kvinnor av nästan 20 röstskådespelare. Det är inte ens i närheten av jämlikt! Jag blir bara så trött! När kommer filmbolagen samt övrig media och underhållning fatta att folk inte vill se en korvfest varje gång de tittar på en film, tv-program, mm? Att åtminstone hälften av folket saknar i princip helt förebilder i filmer och kanske därför slutar titta på det? Varför ska jag titta på något jag känner mig exkluderad från?

Det jag vill ta upp som en fördel för filmen Planes är dels att de behandlar hur en kan lära sig att hantera rädslor och övervinna dem. Det är ett viktigt ämne.

Den andra fördelen är att Gabriel Iglesias är röst till en av karaktärerna. Han är helt bäst!

Det är dock ganska lite fördel med tanke på nackdelen.