Saker jag helst inte tänker på så ofta

Att jag har förlorat flera år av mitt liv. Att jag förlorat många vänner och vänskapen blir aldrig densamma igen. Att jag inte kunnat träffa min familj och missat bröllop, dop, födelsedagar. Att jag varit tvungen att säga elaka saker till mina föräldrar. Att jag har fått förnedra mig själv på diverse olika sätt. Att jag inte kunnat slappna av och slippa tänka femton steg före. Att jag inte fått göra det jag har velat och tyckt var kul. Att jag har behövt ljuga och hitta på undanflykter till allt möjligt. Att jag förmodligen är trasig inombords fortfarande och att det aldrig kommer att bli helt bra.

Att leva i ett destruktivt förhållande gör detta med en. Jag tänker inte ofta på det men då och då dyker något minnesfragment upp. En glimt av mitt gamla liv. Den glimten är aldrig något bra. Visst finns det bra minnen från förhållandet också men de är så försvinnande få. De är försumbara. På ett bra minne går det tusen dåliga.

Hur överlever en detta då? Det kan liknas vid ett krig. En militärdiktatur med endast en invånare. Hur överlever en ett krig? Det enkla svaret är tre: det gör en inte, en slåss tillbaka, en blir knäckt. Allt på en gång. Det viktiga är hur en avslutar det hela. Det kommer färga en resten av livet. Slutar du knäckt är det mycket svårare att resa sig. Vägen tillbaka till ett sunt liv blir lång. Slutar du besegrad vet jag inte ens om det går att ta sig tillbaka. Det kan vara så illa att du inte längre finns vid liv då. Slutar du med en strid vinner du tillbaka den lilla, förtvinade rest till värdighet du har kvar och det är ett enormt stort steg. Det är lite som att en myra besegrar kängan som om och om igen trampar på den. Det är stort.

Jag slutade som myran. Slogs tillbaka. "Vann". Hur en kan kalla 12 förlorade år, fyllda av trauman som vinst vet jag inte men det är i alla fall bättre än 12 år till. Det är bättre än att dö. För dö är jag övertygad om att jag skulle göra om det hela hade fortgått.

Det är inte alla i min omgivning som förstår varför jag stannade så länge. Varför jag inte gick med en gång. Varför jag accepterade det hela överhuvudtaget. Det är svårt att förklara. Mitt tips är att läsa på om psykisk och fysisk misshandel. Om att det aldrig någonsin är den misshandlades fel. Att den misshandlade inte alls bör skylla sig själv. Att valet att gå inte alls är så där glasklart så som de flesta verkar tro.

Mental "adventskalender"

Om en har en mental adventskalender där en varje dag och gärna flera gånger per dag räknar ner till att ens projekt är slut, betyder det att en

A) stortrivs
B) hatar stället av hela sitt hjärta och kan inte sluta tidigt nog
C) saknar uppfattning i frågan

Min gissning är alternativ B.

Underbara bilder!

Jag älskar alla dessa bilder och jag ska köpa minst en av dem och ha hemma på väggen!
Här är en av mina otaliga favoriter från denna konstnär




Om ni vill köpa någon av dessa mästerverk så kan ni gå in på den här sidan och beställa! Själv ska jag köpa minst en av bilderna inramad och smälla upp världens snyggaste tavelvägg hemma.

Vapenlagar och staten Iowa

Det här får mig att känna olust. Det är tillåtet för juridiskt blinda i Iowa att skaffa vapen. Juridiskt blinda är tydligen en stor grupp med både helt blinda, samt folk med olika grav synnedsättning. Det känns inte helt okej, enligt mig som är emot vapen helt och hållet, att personer med synnedsättning skaffar vapen. Du kan i värsta fall vara totalt blind och fortfarande ha rätt att bära vapen. Jag hoppas verkligen att det blir ändring på detta! Läs mer om Iowa och vapen här.

Min stora lilla plutt kommer hem idag!

Idag kommer Arvid hem igen efter 10 dagars semester i Polen med farmor. Vi har saknat våran lilla 4-årsplutt en massa! Det ska bli kul att få veta vad han har gjort och vad han tyckte om det.

Troligtvis blir samtalet ungefär så här:
- Vad har du gjort i Polen Arvid?
- Jag vet inte.
- Hade du roligt då?
- Maaaammmaaaa sluuuuta prata nu!

Musik jag lyssnar på nu

Leta reda på Macklemore på Spotify, om ni inte redan gjort det. Lyssna igenom hans låtar. De är riktigt bra och han säger mycket vist. En favorit är hans låt "Same love" (se videon här).

Skönt med en artist som har ett budskap och inte bara sjunger om hur de vill ta kål på fru och barn.

Smurfarna 2

Jag har inte sett varken smurfarna 1 eller 2 utan jag uttalar mig bara utifrån vad som står om dem på imdb:s storyplot för Smurfs respektive Smurfs 2. Jag måste säga dock att jag blev väldigt besviken på uppföljarens story. Smurfarna 1 handlar om hur Gargamel jagar smurfarna så att de hamnar i den riktiga världen och hur smurfarna sedan försöker ta sig hem till sin värld igen. Rätt kul idé tycker jag. Smurfarna 2 handlar om hur Smurfette blir kidnappad av Gargamel och hur de andra smurfarna ska försöka rädda henne. Om det inte händer mer än detta blir jag så trött och besviken på uppföljaren. Suck! Ännu en damsel in distress!

Smurfarna i sig en vidrig uppfinning då det bara finns en endaste tjejsmurf, Smurfette. Varför kunde de inte vara könlösa???? Nu vet man direkt att alla smurfar, utom just Smurfette är killar!!!

Nu har filmskaparna gått på ett säkert kort, där Smurfette blir kidnappad! Jag har som sagt inte sett filmen men bara att se på trailern gör mig trött. Jag hoppas verkligen att filmen är mer än bara att Smurfette sitter och väntar på att bli räddad medan de andra smurfarna (killar) står för allt agerande. Det är alltför många barnfilmer redan som bara har manliga aktörer och kvinnliga side kicks - ett exempel på detta är Epic. Filmen i sig är rätt bra men antalet manliga karaktärer är i stoooooor majoritet plus att det endast finns en tydlig PoC karaktär i hela filmen. Det förtär lite av nöjet tycker jag.

Jag förstår att filmskaparna i första hand vill tjäna pengar och att de dessutom inte kan bestämma helt själva vad de får producera och inte. Det är marknaden som styr - folket får det de vill ha. Så då kan vi (folket) visa för filmskaparna att det vi vill ha är:

• mer jämlik fördelning av manliga och kvinnliga karaktärer 
• låt de kvinnliga agera och inte bara utgöra side kicks
• slopa damsel in distress-temat helt eller skapa mer variation på temat (ibland räddas kvinnlig karaktär, ibland manlig, ibland någon annan, ibland något annat)
• utveckla de kvinnliga karaktärerna mer (dvs anspela inte på den/de kvinnliga karaktärens/karaktärernas sexualitet utan presentera dem som individer, precis som de manliga)
• ta bort alla kärleksdraman i filmer för småbarn (varför i helskotta ska karaktärerna alltid bli kära) alternativt låt fler kärlekspar än bara de  hetronormativa synas

Jag hoppas att filmskaparna inom en snar framtid ska våga göra lite andra slags filmer än bara "säkra kort". När de vågar röra vid det som idag klassas som kontroversiella ämnen (par som består av olika etnicitet, homosexualitet, WoC som huvudkaraktär i actionfilm, film med bara kvinnor som inte är snygga eller pratar sex hela tiden, osv) utan att det blir ramaskri bland folk, då kommer jag sova bättre om nätterna för att då vet jag att vi kommit närmre ett samhälle byggt på förståelse och acceptans.