Min stora lilla plutt kommer hem idag!

Idag kommer Arvid hem igen efter 10 dagars semester i Polen med farmor. Vi har saknat våran lilla 4-årsplutt en massa! Det ska bli kul att få veta vad han har gjort och vad han tyckte om det.

Troligtvis blir samtalet ungefär så här:
- Vad har du gjort i Polen Arvid?
- Jag vet inte.
- Hade du roligt då?
- Maaaammmaaaa sluuuuta prata nu!

Musik jag lyssnar på nu

Leta reda på Macklemore på Spotify, om ni inte redan gjort det. Lyssna igenom hans låtar. De är riktigt bra och han säger mycket vist. En favorit är hans låt "Same love" (se videon här).

Skönt med en artist som har ett budskap och inte bara sjunger om hur de vill ta kål på fru och barn.

Smurfarna 2

Jag har inte sett varken smurfarna 1 eller 2 utan jag uttalar mig bara utifrån vad som står om dem på imdb:s storyplot för Smurfs respektive Smurfs 2. Jag måste säga dock att jag blev väldigt besviken på uppföljarens story. Smurfarna 1 handlar om hur Gargamel jagar smurfarna så att de hamnar i den riktiga världen och hur smurfarna sedan försöker ta sig hem till sin värld igen. Rätt kul idé tycker jag. Smurfarna 2 handlar om hur Smurfette blir kidnappad av Gargamel och hur de andra smurfarna ska försöka rädda henne. Om det inte händer mer än detta blir jag så trött och besviken på uppföljaren. Suck! Ännu en damsel in distress!

Smurfarna i sig en vidrig uppfinning då det bara finns en endaste tjejsmurf, Smurfette. Varför kunde de inte vara könlösa???? Nu vet man direkt att alla smurfar, utom just Smurfette är killar!!!

Nu har filmskaparna gått på ett säkert kort, där Smurfette blir kidnappad! Jag har som sagt inte sett filmen men bara att se på trailern gör mig trött. Jag hoppas verkligen att filmen är mer än bara att Smurfette sitter och väntar på att bli räddad medan de andra smurfarna (killar) står för allt agerande. Det är alltför många barnfilmer redan som bara har manliga aktörer och kvinnliga side kicks - ett exempel på detta är Epic. Filmen i sig är rätt bra men antalet manliga karaktärer är i stoooooor majoritet plus att det endast finns en tydlig PoC karaktär i hela filmen. Det förtär lite av nöjet tycker jag.

Jag förstår att filmskaparna i första hand vill tjäna pengar och att de dessutom inte kan bestämma helt själva vad de får producera och inte. Det är marknaden som styr - folket får det de vill ha. Så då kan vi (folket) visa för filmskaparna att det vi vill ha är:

• mer jämlik fördelning av manliga och kvinnliga karaktärer 
• låt de kvinnliga agera och inte bara utgöra side kicks
• slopa damsel in distress-temat helt eller skapa mer variation på temat (ibland räddas kvinnlig karaktär, ibland manlig, ibland någon annan, ibland något annat)
• utveckla de kvinnliga karaktärerna mer (dvs anspela inte på den/de kvinnliga karaktärens/karaktärernas sexualitet utan presentera dem som individer, precis som de manliga)
• ta bort alla kärleksdraman i filmer för småbarn (varför i helskotta ska karaktärerna alltid bli kära) alternativt låt fler kärlekspar än bara de  hetronormativa synas

Jag hoppas att filmskaparna inom en snar framtid ska våga göra lite andra slags filmer än bara "säkra kort". När de vågar röra vid det som idag klassas som kontroversiella ämnen (par som består av olika etnicitet, homosexualitet, WoC som huvudkaraktär i actionfilm, film med bara kvinnor som inte är snygga eller pratar sex hela tiden, osv) utan att det blir ramaskri bland folk, då kommer jag sova bättre om nätterna för att då vet jag att vi kommit närmre ett samhälle byggt på förståelse och acceptans.

Från förr

Jag tittade på gamla bilder på mig själv under semestern. Jag klädde mig bevisligen i det jag själv ville. Ofta såg jag ut som en clown. Jag hade för korta mysbyxor uppdragna i armhålorna. För stora tshirtar instoppade i dessa för korta mysbyxor. Träskor, väst, pösig stickad tröja - ja, you name it.


Jag insåg då att jag har mycket att tacka mina föräldrar för. Det var först i högstadiet som jag överhuvudtaget började intressera mig för kläder. Smink kom ännu senare.

Jag fick vara jag under hela min uppväxt. Jag var aldrig fel, för jag var ju jag.

Tack mamma och pappa för att ni lät mig vara jag!

Utvärdering av mobilförbud

Jag har som sagt satt mig själv på mobilförbud när det är dags att sova. Jag kan meddela att det blev en enorm förändring för min del! Jag orkar gå upp mellan 5:30-6:00 på morgonen och komma iväg till förskola och jobb runt 6:30-7:00. Innan orkade jag inte ens iväg till innan 9:00 vissa morgnar.

Det är helt enkelt för mig att inse att mobilförbudet är här för att stanna! Även om jag inte gillar det för det finns ju så mycket kul att läsa, så sover jag uppenbarligen mycket bättre utan en mobil i närheten (eller surfplatta, eller laptop, ...) och då är det ju inget att bråka om. Även de nätter som jag har sovit förhållandevis dåligt så känner jag mig ändå hyfsat pigg på morgonen, vilket aldrig hände förut.

Mitt tips är att fimpa mobilen när det är dags att sova. Testa i alla fall om det passar dig och om det får dig att sova bättre. Efter en vecka eller så kan du ju göra en kvalitativ bedömning av hur du har känt dig under dagarna och om förändringen var till det bättre. Lycka till!

Låt som gör mig glad just nu

För tillfället har jag fastnat för Miley Cyrus senaste låt "can't stop". Jag gillar hur den låter och jag gillar mycket av texten. Visst, hon får droger att framstå som något bra och roligt, vilket jag inte tycker är så smart. Dock lyfter hon många saker som borde vara självklara men tyvärr inte är det. Att man ska få bestämma över sitt eget liv och sin egen kropp. Att alla kroppsformer är fina - inte bara spinkiga modeller. Att man ska få kyssa och ha sex med vem man vill.

Det är många som ogillar Miley Cyrus nu när hon gått ifrån att vara Hannah Montana. Jag har inte ens sett hennes tidigare image så kanske är det därför jag inte förstår uppståndelsen.

Detta med att uppmärksamma människor när de ändrar sin frisyr, klädstil, image etc. är delvis något bra. Om en person byter av tvång (samhälle, kompisar, partner) kan man fånga upp det, så att personen inte far illa. Detta skulle jag kalla att ifrågasätta. Att bara uttala sig grundlöst kring en människas utseende och val skulle jag kalla att döma. Döma klassar jag som enbart något dåligt eftersom det alltid är grundlöst och ofta rätt fördomsfullt.

I Mileys låt sjunger hon bland annat om att alla ska få göra som de själva vill och skit i dem som dömer. Det är ett bra budskap.

Sedan kan man ha sina åsikter kring själva musikvideon. Att mycket där återspeglar patriarkala strukturer och presentation av kvinnor som ögongodis för män etc. Jag nöjer mig dock med att analysera själva låten och lämnar videon till någon annan, alternativt ett annat tillfälle.

Mobilförbud

Ja, då har det hänt! Jag har fått mobilförbud. Jag visste att den dagen skulle komma men så snart...?
Jag har efter mycket om och men kommit fram till att den största boven i dramat "Jag orkar inte vakna på morgonen och komma iväg till jobbet i vettig tid" är att jag ligger på kvällen och läser bloggar, spelar och kollar på facebook mm långt in på småtimmarna, som ibland går över i stortimmar igen. Jag har märkt att jag inte alls kan somna om jag läser på mobilen och dessutom sover jag riktigt dåligt när jag väl somnar. Det gör att jag är supermegatrött på morgonen och orkar inte vakna ordentligt. Hela dagen blir försenad - jag vaknar sent, vi kommer till förskolan sent, jag kommer till jobbet sent, jag kommer hem från jobbet sent, jag går och lägger mig sent, ...

Nu har jag i och för sig bara testat en dag men jag märker redan enorm förbättring! Jag gick upp INNAN klockan ringde! Visserligen blev jag väckt av Victor då men jag gick upp! Dessutom hade han väckt mig en gång under natten redan och ville bli upplyft ur spjälsängen och sova med mamma i dubbelsängen. Lite välling passade han på att klämma också. Men tillbaka till mig och mitt självberöm ;).

Jag har en teori om varför jag inte kan sova när jag håller på och läser på mobilen, nämligen att hjärnan inte kan komma ner i varv och slappna av. Det finns för mycket att ta in, för mycket att kolla mer på, för mycket att fundera vidare på, för mycket, för mycket! Det går inte att slappna av på samma sätt som när man läser en bok innan man ska lägga sig. Blogg och bok kan tyckas vara snarlika, men hjärnan luras inte. Så fort det är på mobilen så tuffar den på nästan hur länge som helst och om det är en vanlig hederlig bok, så slocknar den direkt. Kan det ha att göra med att mobilen har bakgrundsljus som får kroppen att luras till att hålla sig vaken mer? Dessutom håller man denna ljuskälla närmare ansiktet än när man kollar på tv, vilket kanske är anledningen till att jag kan somna relativt enkelt framför tv:n (dock sover jag sämre när den är på) men inte "framför" mobilen.

Så, på kvällen förvisas mobilen till vardagsrummet där den får ligga och ladda istället för i sovrummet. Då kan jag omöjligen börja läsa något eller spela. Jag får helt enkelt ligga där och tråka mig till sömns. Eller somna bara så där - oftast är jag ju ändå rätt trött på kvällen.

Sedan tror jag det är bra för mig att klippa mobil-navelsträngen lite oftare. Jag måste inte ha den jämt. Jag tror att jag till och med kan må bättre över att inte ha mobilen nära hela tiden. Det blir mindre psykisk press av att hålla sig uppdaterad hela tiden om man avsiktligt tar avstånd från det, i alla fall för mig.

Nu gäller det bara att hålla sig stenhårt till detta! Jag tänkte testa resten av augusti för att se vad det blir för resultat och sedan utvärdera.